fram

Det är så sjukt frustrerande att jag har så svårt att leva i nuet. Hela hela tiden längtar jag till helgen, till nästa lov, tills jag tar studenten, till sommaren, till att börja jobba och att äntligen få hänga med den där killen så mycket jag orkar. Till jag är 20+, till jag är 30+ osv. Tar liksom aldrig slut, finns alltid något längre fram som suktar mer än nuet. Så därför känns det väldigt mycket som att dagarna bara glider förbi, och jag har svårt att minnas hur kul/fint/härligt något faktiskt var, för jag konstant tänker på vad som ska hända till näst.
Kommer sluta med att jag är 80 år och inte gjort något vettigt alls i livet, för jag bara skyndat mig fram.