Jag känner mig frustrerad ganska ofta. Det är möjligtvis den vanligaste känslan jag känner strax efter trött och glad och stressad. Frustrerad är faktiskt lite jobbigare än trött och stressad. Jag skulle säga att frustration är något man kan känna över en längre tid, och ofta kan det vara knepigt att veta vad som krävs för att den skall släppa.
Jag känner mig frustrerad för att saker ibland blivit som de blivit. Att inte kunna göra något åt det i efterhand, att det enda man kunnat göra är rycka på axlarna trots att man gärna gjort mer.
Jag är frustrerad över situationer jag kan påverka men som jag väljer bort. Att jag på grund av brist på ork eller lust väljer att hoppa över situationer som hade gynnat mig och fått mig att må bra eller bättre. Det är skit. Det skall jag öva på från och med nu. Strunta i orkeslösheten och försöka tänka till känslan efter att man gjort något bra. Varit social eller liknande tänker jag då på.
Jag känner mig också frustrerad på allt man skulle vilja säga men som man inte alltid kan eller ändå vill, trots att man vill. Allt är inte alltid så självklart.
Jag känner mig frustrerad för att saker ibland blivit som de blivit. Att inte kunna göra något åt det i efterhand, att det enda man kunnat göra är rycka på axlarna trots att man gärna gjort mer.
Jag är frustrerad över situationer jag kan påverka men som jag väljer bort. Att jag på grund av brist på ork eller lust väljer att hoppa över situationer som hade gynnat mig och fått mig att må bra eller bättre. Det är skit. Det skall jag öva på från och med nu. Strunta i orkeslösheten och försöka tänka till känslan efter att man gjort något bra. Varit social eller liknande tänker jag då på.
Jag känner mig också frustrerad på allt man skulle vilja säga men som man inte alltid kan eller ändå vill, trots att man vill. Allt är inte alltid så självklart.
